icefall

Nästa måndag kom jag till skolan, och började gå bort mot mitt och Samiras skåp när jag hörde en röst bakom mig.
- Isabel! Isabel! skrek en röst. Jag vände mig hastigt och såg Ofelia stå och vinka mot mig bredvid Sophia. Jag kliade mig huvudet och gick fram mot dom. De måste ha hittat min biologibok som jag slarvade bort eller något. Jag ställde mig framför Ofelia.
- Ja? sa jag och kollade förvånat på Ofelia.
- Heeej! sa Ofelia och kramade mig. Jag bara stod där medans hon kramade mig. När hon släppte taget så skakade jag på huvudet.
- Hej! sa jag och log förvirrat. Sophia kramade mig också och så stod vi där och pratade ett tag. Jag fattade inte vad som hände. Var vi vänner nu? Skulle jag bli populär nu? Eller? Frågorna snurrade runt i huvudet på mig.

Efter den första lektionen, så gick jag ut ur salen med Ofelia och Sophia men när vi kom ut så drog Tilia mig åt sidan. Ofelia gav Tilia en sur blick.
- Vi måste bara prata med henne snabbt, sa Jessica. Jag tittade på Tilia och Jessica.
- Ni kan gå i förväg, sa jag och kollade mot Ofelia och Sophia.
- Okej. Vi går till kiosken! sa Sophia och skrattade lätt. Jag skrattade tillbaka och vinkade efter dem när de gick iväg. Då drog Tilia med mig och vi ställde oss utanför toaletterna.
- Vafan håller du på med? sa Tilia argt.
- Vadå vafan håller jag på med? sa jag.
- Du är värsta bästis med Ofelia och Sophia kanske? sa Jessica som stod bakom Tilia. Alexandra och Samira stod också bakom dem.
- Men, jag får väl vara kompis med vem jag vill? sa jag och la armarna i kors. Det bestämmer ju inte ni.
- Du är bara ute efter att bli populär, snäste Tilia.
- Nej? De är faktiskt riktigt schyssta. Dessutom skulle väl du också ta den chansen eller? sa jag lite bitchigt. Tilia himlade ögonen och kollade bort.
- Sa ju det, sa jag och gick iväg. Jag kunde nästan känna åtta stirrande ögon på min rygg. Två av dem var rasande. Jag gick ut och mötte upp Ofelia och Sophia som var påväg från kiosken.
- Hej! ropade Ofelia. Jag vinkade mot henne och log. De gick fram till mig.
- Vad ville dom? frågade Sophia.
- Äh, inget, sa jag. Ofelia och Sophia kollade på varandra. Jag visste att de hade fattat vad vi pratade om.
- Aja. Vill du ha lite godis eller? sa Sophia och sträckte fram godispåsen. Jag tvekade, men stoppade sedan ner handen och drog upp en godis. Vi gick och satte oss i sofforna i skolbyggnaden, där Ofelias kompisar satt. Hennes killkompis, Marcus var schysst.

När skolan var slut gick jag med Ofelia och Sophia mot spårvagnarna.
- Ska ni följa med mig hem eller? frågade Ofelia.
- Båda två? frågade jag.
- Ja, det är klart! sa Ofelia.
- Jaa, jag är inte upptagen, så det funkar! sa Sophia.
- Dudå, Isabel? frågade Ofelia. Kan du? Jag tittade på Ofelia och tänkte efter.
- Nej, jag är ledig tror jag, sa jag och log.
Tio minuter senare satt vi på spårvagnen påväg hem till Ofelia. Då ringde mobilen. Jag tog upp min mobil och kollade på displayen. Dolt nummer. Hm. Jag svarade ändå.
- Hallå? sa jag.
- Hej, vart fan är du? sa Tilia i luren.
- Vadå vart är jag? sa jag.
- Jaa, vi skulle ju hem till mig idag? sa Tilia. Faaaaan, tänkte jag. Jag suckade. Var tvungen att ljuga, annars skulle hon bli sur ..
- Ja, juste, men mamma ringde, och .. eh ..
- Och vad .. ? sa Tilia surt.
- Och jag var tvungen att åka hem, för, att vi passar en hund, så jag måste gå ut med den. Glömde säga det, förlåt, sa jag. Hon märkte inte ens att jag ljög. Trots att jag ljög så dåligt.
- Jahaa, men jag hade ju annars bara hängt med? sa hon.
- Ja, juste .. Tänkte inte på det, men nu är det försent, sa jag.
- Ja. Vad synd, sa hon. Men vi ses imorgon iallafall.
- Ja det gör vi, sa jag. Det gjorde ont inuti mig. Jag hade ljugt, för en av mina bästa vänner. För att få vara med några andra. Som jag hade känt i en vecka. Fan Isabel, fan dig.

Hemma hos Ofelia så satt vi på hennes rum och läste tidningar och snackade massa. Det kändes bra. De var riktigt schyssta.
- Asså, egentligen, sa Ofelia och kollade på mig. Så skulle du bli riktigt snygg och du bara blev lite brun och hade lite snyggare kläder ..
- Och om du kanske fixade håret på ett annat sätt, sa Sophia.
- Jahaa, sa jag och kollade förvirrat på båda två. Ofelia gick fram och började rota i sin garderob. Hon slängde ut massor av dyra plagg som hon tydligen inte använde längre. Sophia satte mig framför spegeln och fixade mitt hår.
- Du borde nog, slinga det ljusare, kanske? sa Sophia.
- Det skulle nog vara snyggt! sa jag och log.
- Ja, det skulle det, sa Ofelia som fortfarande rotade igenom sin garderob.
- Och så måste vi ta med dig till solarium också, sa Sophia glatt.
- Är det inte artonårsgräns på det? frågade jag.
- Men min mamma känner den som äger det solariumet i Hovås, så vi får sola ändå, gratis också! sa Sophia.
- Men shit, vad bra!
- Jaa, ellerhur, sa Sophia.

Senare packade vi ner alla kläder i en två väskor som jag skulle få också.
- Asså, är du helt hundra procent säker på att jag får detta? sa jag.
- Ja, men gud, det är lungt! skrattade Ofelia. Jag drog handen genom håret och log.
- Okej då. Tack så sjukt mycket! sa jag och kramade henne.
- Lungt, sa Ofelia och log. Sen åkte jag hem, i samma buss som Sophia. Hon var jätterolig att umgås med ensam, hon var inte så tråkig, och pantad som jag trodde att hon skulle vara. Det var skönt. Jag trivdes jättebra med Sophia.