icefall

En vecka senare var hela jag förändrad. Vi hade gått och solat på solariumet, mamma fick förstås ryck .. Men det gick över tillslut, och jag hade slingat håret ljusare. Jag var riktigt nöjd. Nu var det fredag och vi satt hemma hos Ofelia och gjorde oss iordning. Ofelia skulle ha fest, så vi två var hemma hos henne och fixade oss. Sophia skulle komma senare.
- Asså, Marcus, du vet min kompis, han tycker du är skitsöt och snygg, sa Ofelia medans och tog på lite mascara.
- Tyckte han? sa jag förvånat.
- Mh, sa hon. Vad tycker du om han då?
- Eh, han är väl inte särskilt snygg .. sa jag.
- Nej, men asså, det är väl skitsamma, sa hon.
- Ja .. Men annars var han väl schysst och så, sa jag.
- Du borde satsa på Marcus. Fattar du hur mycket status du kommer få då eller? sa hon och kollade storögt på mig. Jag bara stirrade på henne och skakade på huvudet.
- Va?
- Men ja, du vet S-T-A-T-U-S, sa hon.
- Ja men, det fattar jag väl, sa jag.
- Men vadårå, har du någon annan på gång eller? sa hon irriterat. Jag harklade mig.
- Jaa, faktiskt .. sa jag. Sen slog det mig att jag inte hade pratat eller träffat Sebastian på typ två veckor. Smsat hade vi inte gjort så mycket heller ..
- Va? Vemdå? sa hon ivrigt.
- Du vet, Sebastian Stridh, sa jag och kollade på henne.
- Men åh, han? sa hon.
- Han är väl snygg? sa jag och höjde ögonbrynet.
- Ja, gud, snygg är han. Snygg som fan, men han är bara så tråkig. Ingen bra status heller, sa hon. Asså, ärligt. Bli tillsammans med Marcus. Han är schysst, han är rolig och han ger bra status. Dessutom vill han ha dig. Jag skrattade till.
- Sa han det? sa jag och skrattade igen.
- Ja, vadårå? sa hon.
- Nä, inget .. Men vi känner ju typ knappt varandra, sa jag.
- Vadå känner knappt varandra? sa hon och vände sig mot spegeln igen. Ni har ju umgåtts i typ två veckor nu. Dessutom kommer han på festen ikväll, så det är ju bra. Hon vände sig mot mig och log snabbt innan hon tittade in i spegeln igen och tog lite mer mascara. Jag ryckte på axlarna och reste mig upp.

Senare när alla hade kommit så satt jag i soffan med Marcus. Han var full, som man märkte tydligt, och jag var väl lite åt det hållet också. Han höll sin arm runt mig och vi snackade. Sedan kysstes vi nog några gånger. Jag minns inte hur många gånger det var. Jag minns iallafall att han frågade mig, tidigare om vi var tillsammans nu. Jag hade svarat ja. Fan Isabel. Sebastian då? Han skulle ju bli helt förkrossad. Fan, fan, fan.
Jag vaknade senare i soffan och satte mig upp. Då insåg jag att jag hade somnat. Tur att jag sa till mamma att jag skulle sova över .. Jag kollade omkring. Det låg ölburkar och krossade glas och spyor överallt. Herregud. Vart var Ofelia? Jag reste mig hastigt men satte mig sedan ner igen eftersom jag var så snurrig. Jag reste mig långsamt upp och gick in i köket. Jag tog ett glas och fyllde med vatten och drack. Då kom Marcus in i köket.
- Jävlar, vafan är klockan? sa han. Jag vände mig om mot honom. Hans ögon var rödsprängda och det var spya på hans tröja. Fyfan ..
- Eh, ingen aning, men jag tror att hon är typ, elva, sa jag.
- På m-morgonen? sa han sluddrigt. Jag nickade. Han blinkade hårt och kollade på mig.
- Oh shit. Jag skulle vara hemma igår ju ..
- Vet du vart Ofelia är? frågade jag.
- Ingen aning, sa han.
- Du kanske ska åka hem nu eller, vi måste städa och så .. sa jag.
- Ja, j-jag gör det. Jag följde honom till dörren och vinkade till honom när han gick iväg. Sen rusade jag upp i Ofelias rum. Ingen där. Jag gick in till hennes föräldrars rum. Där låg hon. Jag gick fram till henne och skakade lätt på henne.
- Ofelia? Du måste nog vakna nu .. sa jag. Hon vände sig om och öppnade långsamt ögonen.
- Vad är .. klockan? frågade hon segt.
- Hon är elva nu, jag måste åka hem snart .. sa jag.
- Oh jävlar. Mina föräldrar kommer hem vid tolv, sa hon och kollade oroligt på mig.
- Jag hjälper dig städa, sa jag. Hon satte sig upp och la en hand på min axel.
- Tack. Du är en bra vän, sa hon och smålog. Jag log tillbaka. Sedan började vi, trots våra baksmällor, att städa. Vi lyckades väldigt bra. Jag åkte innan hennes föräldrar kom hem och när jag kom hem somnade jag på soffan, som tur var, var mamma inte hemma. Skönt.