icefall

Resten av skolveckan gick fort. Riktigt fort. Jag hade vart ovanligt social med Ofelia och Sophia och satt till och med bredvid dom på en lektion. De var ju grymt schyssta, egentligen! Man tänkte sig bara dom som, bitchiga eftersom de var så populära. Men nu var det iallafall helg. Det var söndag och jag hade precis åkt hem från Tilia, efter att ha sovit över hos henne. Nu skulle jag träffa Sebastian. Han hade frågat om jag ville komma hem till honom. Jag blev så sjukt och galet glad och hade längtat hela veckan efter lördagen. Nu var det idag och jag satt på bussen påväg till honom. Mina tankar avbröts, för telefonen ringde. Jag tog upp telefonen ur väskan och svarade snabbt innan jag hann se vem det var.
- Hallå? sa jag. Det var tyst i typ två sekunder, sedan hörde jag en röst.
- Har inte din mamma lärt dig att man inte ska svara hallå? sa Sebastian retsamt. Jag log för mig själv.
- Nej, jag är riktigt ouppfostrad, sa jag och kollade ut för fönstret. Han skrattade smått.
- Men, skulle inte du vara här nu? Jag står på busshållplatsen, och du är redan ... sju minuter sen! sa han undrande.
- Västtrafik du vet. De kan aldrig hålla tiden, så jag är lite sen. Men jag är typ två minuter från din hållplats nu, så jag är där alldeles strax!
- Jaha, sa han uttråkat.
- Har du tråkigt? sa jag och log för mig själv. Jag kunde nästan höra, att han log.
- Ja, men när du kommer blir det nog bättre ska du se, sa han och suckade lätt.
- Ja, men nu ser jag din hållplats, så jag är där nu! sa jag glatt.
- Jaha du, då ses vi vilken sekund som helst! sa han.
- Vi ses, sa jag och smålog. Sen la jag på. Jag gick av bussen när den hade stannat och gick fram till Sebastian.
- Tjenaa! sa Sebastian och log stort mot mig medans jag gick emot honom.
- Hallå där, sa jag och log. När jag kom fram till honom så kramade han om mig. Jag kände hur hans vältränade armar tog ett hårt grepp runt mig, jag kände hans underbara doft, det luktade, jag vet inte riktigt hur det luktade, men det kändes tryggt. Det var i hans armar jag ville vara. När han hade släppt taget och mig så började vi gå upp mot hans hus. På vägen småpratade vi lite, och puttade varandra lite retsamt. Allt kändes så rätt. Efter att han hade visat mig runt i huset så satte vi oss i soffan i hans rum. Jag kollade mig omkring. Hans rum var neutralt, en vanlig säng, en soffa framför en stor tv med ett Xbox 360, ett skrivbord med hans stationära dator, en bokhylla och några tavlor på väggen. Det var snyggt, hans rum.
- Vill du, spela FIFA, eller kanske äta mellanmål, eller så kan vi gå ner till ICA och köpa lite godis om du är sugen på det? frågade Sebastian.
- Jag har faktiskt aldrig spelat FIFA, så jag skulle vilja prova det! sa jag glatt.
- Aldrig spelat FIFA? Inte ens de gamla? sa han och höjde ett ögonbryn mot mig. Jag skrattade lite och skakade på huvudet.
- Nepp, aldrig.
- Men då får vi väl ta och göra det då, sa han och smålog. Sedan reste han sig ur soffan och gick fram och satte på Xboxet. Han plockade upp två Xbox-kontroller och gav en till mig.
- Tryck på den gråa, runda saken i mitten och håll inne så sätts den på, sa han. Jag fattade ingenting.
- Den här? frågade jag och pekade på en grå, rund sak som stod ut. Han skrattade åt mig.
- Nej, dumbom, det där är spaken du styr spelaren med. Den här är det, sa han och pekade.
- Jaahaaa, sa jag och nickade långsamt.
- Smartass, sa han.
- Hmhm, vem är det som har bäst betyg i matte här egentligen? Han suckade och kollade in i mina ögon. Jag fnissade lätt.
- Ja, du behöver ju inte skryta, jag har faktiskt VG, om jag pluggar lite mer så blir det ett MVG! sa han stolt. Jag skrattade.
- Så duktig du är då.
- Visst är jag, sa han och log mjukt mot mig. Det blev tyst lite, medans han satte igång själva spelet och sen spelade vi FIFA i någon timma eller två. När vi hade spelat klart, gick vi ner och lagade lite lunch. Brända köttbullar och makaroner blev det.
- Vilken mästerkock jag är! utbrast han.
- Veeerkligen, sa jag ironiskt medans jag hällde upp köttbullarna på varsib tallrik. Sen åt vi och skrattade och allt kändes så jävla bra. Helt naturligt, det var lika lätt som att andas med Sebastian. Det var helt underbart. Senare, på kvällen så satte vi oss i hans rum och kollade på en film. Det blev Iron Man, eftersom vi både tyckte om den.
- Skönt att du inte bara gillar såna filmer som Twilight och sån skit, sa han och småskrattade.
- Ellerhur! Man behöver inte bara gillar romantiska filmer för man är tjej, sa jag.
- Precis, sa han och satte på filmen. Medans vi kollade på filmen så la han armen om mig och jag lutade mig lite försiktigt mot honom.

När filmen var slut så satt kollade vi på varandra och han tog bort armen från min axel.
- Den är bra, sa jag. Filmen asså. Han nickade och kollade in i mina ögon. Jag kollade ner, och sen upp igen. Jag kollade rätt in i hans ögon som kollade in i mina. Han la sin hand runt min nacke och jag närmade mig hans ansikte. Våra läppar möttes nästan och jag kände hans andedräkt mot mitt ansikte. Han la sin andra hand på min höft och jag lutade mig in för att kyssa honom. Äntligen! tänkte jag. Då ringde min mobil och jag ryckte mig bort från honom. Jag sprang fram till mobilen och kollade på displayen. Mamma. Typiskt. Jag svarade.
- Hej mamma, sa jag surt och kollade bort från Sebastian.
- Du, du skulle vara vid busshållplatsen 20 minuter sedan! sa hon surt. Jag drog handen genom håret och suckade.
- Juste .. Klockan är redan tio ..
- Tjugo över tio! sa hon argt i luren.
- Jaja, förlåt, vi kollade på film och hade ingen ..
- Jaja, bara du kommer nu! avbröt hon mig. Jag suckade besviket.
- Jag kommer, sa jag. Sedan la hon på och jag vände mig mot Sebastian. Han kollade upp på mig. Hans ansiktsuttryck var besviket. Jag kollade ner.
- Ska jag följa dig ut? frågade han. Jag nickade långsamt.
- Om du vill.
Han reste sig upp och drog handen genom håret.
- Förlåt, sa jag och kollade på honom. Han vände sig mot mig med handen på handtaget och nickade. Han öppnade dörren och gick ut. Jag gick efter honom. Det var tyst under hela vägen när vi gick ner till busshållplatsen. Strax innan busshållplatsen, stannade vi, så inte mamma skulle se oss. Jag ställde mig och tittade upp på honom.
- Vi borde, göra om det här, sa jag och log lite stelt. Han smålog.
- Inte den sista delen, kanske .. sa han och kollade på mitt ansikte. Jag fnissade.
- Näe, kanske inte .. sa jag.
- Men jag gör gärna det andra igen, sa han och log mjukt mot mig.
- Förlåt, sa jag.
- För vadå? sa han och höjde ögonbrynet mot mig.
- Amen, du vet. Den misslyckade kyssen .. sa jag och kollade ner.
- Det var väl inte ditt fel, sa han. Dessutom så kommer det säkert många fler chanser. Han log. Jag tittade upp och log tillbaka.
- Men, jag måste gå nu, mamma väntar .. sa jag.
- Aa, juste, precis, sa han nervöst. Jag kramade om honom och han drog mig tätt intill honom och kramade nästan ihjäl mig. Sen släppte han och backade ett steg.
- Vi, ses väl, på bussen, på måndag kanske? sa han och kollade på mig. Jag drog på läppen och kollade på honom.
- Sovmorgon, du vet .. sa jag.
- Fan. Aja, men vi ses i skolan iallafall, sa han och log.
- Det gör vi, sa jag och log tillbaka. Jag vände mig om och började gå iväg. Jag kollade bak och han stod kvar och kollade på mig. Jag vinkade lätt med ena handen och log mot honom. Han vinkade tillbaka, sedan vände han sig om och började gå hemåt. Jag sprang fram mot mammas bil så fort jag såg den. Jag slet upp dörren snabbt och hoppade in. Mamma kollade på klockan.
- Tjugo i elva. Jag har väntat här i fyrtio minuter nu, sa hon.
- Förlåt, sa jag och spände fast mig. Mamma suckade och skakade på huvudet. Sedan körde hon hemåt.